Åsa Linderborg: Mig äger ingen

Tänk så många självupplevda barndomar man läst om i sina dar - minnen skildrade ur barnets perspektiv återberättade av den nu vuxne författaren. Den senaste - och den som gjort sitt allra starkaste intryck på mig, t o m fått ge namn åt min signatur här på Bok-föring - är Åsa Linderborgs Mig äger ingen - nu i pocket dessutom såg jag på en Pressbyrå i helgen. Detta kommer att bli en framtida klassiker - så sanna nu mina ord kan bli. Det handlar om Åsa förstås och hennes uppväxt med en ensamstående pappa, "härdarmästare" vid Metallverken i Västerås och lika stark som Efraim Långstrump. Vardagen är hård men de delar den, de är bästis och bundis med varandra och kärleken är så stark så att den lever i varenda rad. Lika mycket som boken är en skildring av Åsas barndom är den en skildring av folkhemmet i en arbetarstad på sjuttiotalet och kanske allra mest en skildring av Leif Anderssons, på många sätt, sorgliga liv. Berättelsen, som börjar och slutar med Leifs död, berörde mig djupt, både med sitt språk och innehåll. Tänker du läsa åtminstone en bok i hängmattan eller på stranden, läs Mig äger ingen ända fram till sista raden - "Min pappa och jag."