måndag 21 juli 2008

Vinterstaden

Den tredje boken jag fick läst på resan blev efterlängtade "Vinterstaden" av Arnaldur Indridason som också tillhör favoriterna i kategorin "buttiga kriminalkommissarier".
En tioårig pojke hittas mördad. Han är av utländsk härkomst och jakten på mördaren blir en skrämmande skildring av den allestädes närvarande rasismen och främlingsfientligheten, sorg och ensamhet.
En bra bok även om jag nog blev lite besviken på min buttige kommissarie Erlendur - han var inte fullt så buttig som jag vant mig vid. Han verkar på sina ställen t.o.m. riktigt nöjd...

söndag 20 juli 2008

Den mörka ängeln

Den andra boken på resan blev en favoritförfattare. Jag är oerhört lättflörtad när det gäller deckare - en lite buttig kriminalkommissarie i huvudrollen och jag är förlorad. Mari Jungstedt finns dessutom med på min extremt korta lista över "författare vars böcker jag inte väntar med tills de kommer på pocket" - ja, det är så illa att jag t.o.m. förhandsbokar dem på adlibris inför utgivningsdagen.
I denna den sjätte boken av Mari Jungstedt, med kriminalkommissarie Anders Knutas och journalisten Johan Berg som huvudfigurer i mordfall på Gotland, hittas Visbys festfixare nummer ett död efter en invigningsfest. Mordgåtan visar sig förvisso vara ett i sig ganska ointressant förväxlingsdrama, men kopplingarna till aktuella samhällsproblem, relationen barn-föräldrar och kommissarie Knutas eget, något komplicerade, liv som tonårsfar engagerar och berör.
Inte den bästa av Jungstedts böcker i fråga om intrigen som sådan alltså, men den första av dem som fått mig att haja till och tänka efter. Dessutom lyser författarens kärlek till Gotland så klart att varje gång jag läst ut en bok av henne, är jag fast övertygad om att det är där man ska leva. Och det utan att ens ha satt min fot där.
Läs andra bloggar om , , ,

lördag 19 juli 2008

Läst på resa - första boken

Hade lite väl höga ambitioner när jag packade min bokväska inför semesterresan, men fick läst 3 trevliga vuxenböcker i alla fall.
Började med Lasse Söderbergs "Breven från Artur" som jag faktiskt fick korn på genom en dödsannons i Sydsvenskan för några månader sedan. Jag har alltid varit fascinerad av kärleken mellan Artur Lundkvist och Maria Wine. Läst vad som finns att läsa om deras gemensamma liv och blev milt sagt nyfiken när jag insåg att han, Artur alltså, haft en kanske ännu djupare relation än den med Maria Wine. Och jag blev inte besviken på själva historien även om jag kanske inte uppskattar Lasse Söderberg som författare, men å andra sidan var det ju heller inte honom jag var ute efter...
Lite för mycket "namedropping" (nej, jag vet faktiskt inte hur man uttrycker det med ett bra svenskt ord) och smutskastning av Maria Wine för min smak. Nu måste jag läsa om Wines "Minnena vakar" som jag läste när den kom -94 och leta efter Irmgard - nu när jag vet att hon fanns och vem hon var.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,