Året är 1942 i Polen och vi möter den judiske pojken Felix, undangömd på ett katolskt barnhem där han lever helt ovetande om grymheterna som pågår utanför. När han en dag genom fönstret ser soldater bränna böcker på gården nedanför, rymmer han och ger sig av för att varna sin familj, som han är övertygad lever i staden, och hamnar efter en lång vandring i Warszawas ghetto. Av ren självbevarelsedrift utvecklas Felix till en fenomenal historieberättare och med sina historier håller han mod och liv uppe hos sina medmänniskor.
Den här boken känns lite grann som en barnbokens motsvarighet till ”La Vita è Bella” med Roberto Benigni; komisk men med en ständigt närvarande underton av tragedi. Felix får, med barnets oskyldiga ögon och tankar, till de mest underhållande lösningar och förklaringar på det som händer omkring honom. Efter hand inser han dock vad hans verklighet innebär och att hans historier kanske inte längre räcker till tröst, men Felix är en kavat liten sort som finner andra vägar ut ur mörkret.
"... He's so naive you wish he'd wise up.
When he's confronted by the true horrors,
you wish he'd kept his innocence.
Horrific, sometimes humorous, and
ultimately life-affirming. Remarkable.
(Philip Ardaugh, The Guardian 2006)
Morris Gleitzman har en fantastisk bra hemsida. Där kan man både läsa och lyssna på första kapitlet ur alla hans böcker.
Läs andra bloggar om amazon.com, boyne, gleitzman, once, the guardian, böcker, förintelsen, polen, 1942, barnhem, warszawa, ghetto
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar