söndag 3 augusti 2008

The Boy in the Striped Pyjamas

"The story of "The Boy in the Striped Pyjamas" is very difficult to describe. Usually we give some clues about the book on the cover, but in this case we think that would spoil the reading of the book. We think it is important that you start to read without knowing what it is about.
If you do start to read this book, you will go on a journey with a nine-year-old boy called Bruno. (Though this isn't a book for nine-year-olds.) And sooner or later you will arrive with Bruno at a fence. We hope you never have to cross such a fence."

Så står det på baksidan av denna lilla juvel till bok och jag har inga som helst ambitioner att förstöra läsupplevelsen för dem som bestämmer sig för att läsa den. Jag skulle helst se att så många som möjligt läser den faktiskt, men eftersom den kategoriseras som ungdomsbok finns en risk att inte vuxna ser eller hör talas om den. Själv har jag turen att arbeta på en gymnasieskola där engelskinstitutionen klokt nog köpt in den till eleverna och jag tog chansen när den gavs att låna hem ett ex över sommaren.
Man kan lätt bli "lurad" av det till synes oskyldigt utformade omslaget och de småroliga kapitelrubrikerna får en lätt att tro att det här är en lite småcharmig och mysig sak om en busig liten kille.
Denna bok är fruktansvärd. Det är en osannolikt skickligt utformad berättelse om ett av de svåraste av ämnen att skildra skulle jag tro - Förintelsen. Sedd genom ett barns oskuldsfulla ögon och oförstörda själ. Denna mänsklighetens största tragedi blottläggs fullständigt och det med ett språk och en berättarteknik så ömsint att man tappar andan och känner sig omtumlad. Så omtumlad att man nästan känner att "nu orkar jag inte mer" när slutet av berättelsen närmar sig.
Jag var och köpte 2 ex. av den svenska översättningen idag. Det ena gav jag till min mamma och det andra ska jag lägga ut på en buss eller någon annan bra stans - hoppas det blir du som hittar den...
Jag vågar påstå att ingen som läser denna bok lämnas oberörd. Hos mig kommer huvudkaraktärerna att stanna kvar för evigt.

2 kommentarer:

Caroline Hainer sa...

Såg filmen. Är helt knäckt. Vilken otroligt fin idé att lägga ett ex på bussen. Skriv en liten lapp också!/Caroline

Liz1e sa...

brukar alltid skriva något på insidan av pärmen, ädlare än så är jag inte:)