Skumtimmen

En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom.

Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten. Brevet innehåller en liten pojkes sandal.

Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann.

Ändå finns det de som har sett Nils Kant. Han sägs ibland vandra på det öländska alvaret i skymningen. I Skumtimmen.

Jag förstår till fullo varför denna bok premierats av Svenska Deckarakademin.
Han skriver väl, Johan Theorin. Med ett tydligt och nästan ömt språk skildrar han ondska och girighet och en kvinnas smärta över att ha förlorat sitt barn. Jag är helt slut efter att ha tagit mig igenom den täta, skräckinjagande öländska dimman.

Läs även andra bloggares åsikter om skumtimmen, johan theorin, svenska deckare